håll mig, kasta inte bort tiden.
ibland förstår ja inte, orden.. ibland förstår ja inte tiden.. ibland förstår ja inte något.. jag försöker ändå att se, att se saker posetiva, och försöker kämpa mot slutet försöker härda all smärta, försöker dölja mitt hjärta. försöker kämpa med tårarna inne, och ha ett leende på läpparna. jag hoppas du menat allt de du sakt, jag hoppas att du förstår att du sviker annars mig så hårt. jag saknar dig, jag saknar det som va förr. jag sitter bara här och förklarar mig med orden, för att inte mitt hjärta ska bryta ihop och inte orka slå. jag ha blivit förkrossad många gånger, och försöker verkligen att kämpa med ett leende på läpparna, försöker göra allt som bara den. försöker göra något bra, men vafan jag misslyckas, det ända jag hör det är hur mycket fel jag gör. det ända jag hör är hur världelös jag är..
men vafan, jag är den jag är... och accepterar ni inte mig för den. så fuck you. jag vet inte, jag kanske är tillbaka dragen, jag kanske inte är personen med de höga kraven.. vafan det ända jag gör. är att kämpa och kämpa. men ibland så går det inte, och orden bara sviker, och tårarna bara rinner. men jag försöker att se, och inse hur fin jag är , och dom som är dumma med mig kan bara dra.. dra långt långt borta...
jag är inte rädd för sannningen, sanningen är rädd för mig. jag vill helst höra sanningen en lögner... vafan lögner bara sviker.. hur kunde du smeka mitt hjärta så lätt, men sedan bara vända ryggen till och bara gå ifrån mig..... och bara lägga ut ett gott skratt? mår du bra? ha du det bra? det skiter jag i.. för en sådan som du som bara sviker och bara ljuger rakt upp i mitt ansikte, ni kan gå.... jag lever en gång. och inte två.. jag lever idag. och inte igår. men ibland så vrider jag huvudet och blundar.. och tänker tillbaka.. vaafan tog jag inte mitt liv?`varför gav ja inte upp?
ibland undrar jag hur många kan leka med mitt hjärta? mina känslor? vafan är jag så blind hela tiden? är det bara för att jag är så rädd? så liten? vafan ljög du bara rakt upp i mitt ansikte och sedan bara gick? jag är glad för att allt är över.. jag är glad för att du gav upp.. jag är så glad för att du inte finns i mitt liv längre... jag ha kämpat för gott, över hav, berg, eld, får höra av vissa hur modig jag har varit genom mitt liv, och hur tuff jag ändå har varit..
men förstår inte alls... jag föddes till ett liv, som jag inte klarar av, blivit svårt sårad, och svårt misshandlad.. mår ni bra utav sånt? blivit svårt voldtagen. blivit hårt krossad. vem bryr sig? blivit mobbad, dag och natt. folk bara skriker och hatar.. men jag förstår bara inte till varför? vafan jag är den jag är.. jag lever exakt samma värld som er. och det är inge fel på mig. förutom att jag ha fått hamna i fel situtioner som jag inte kan ta mig ur..
men för det kämpar jag bara för gott.. !!
kommer aldrig ge upp. om inte mina armar är sönder hackade vaafan...
jag vet att det finns personer som vill göra mig glad, och att jag ha det bra, men ibland visar dom knappt att dom finns. ! </3
ni kanske undrar varför jag sitter och skriver depp saker, och hur jag har det och hur jag har haft det.. men vafan, det är för att jag skriver för att få ut olika saker, inte för att söka uppmärksamhet. eller något annat, ni skulle kanske förstå att jag kämpar egentligen, men era tankar blir bara " hon söker uppmärksamhet, " men vafan, skiter i er, ni kan gå. skriver ut skriver för att må bra,
- jag skriver för att berätta vad jag gör...
- jag skriver för att berätta hur ja mår...
- jag berättar aldrig något till någon... egentligen...
men detta är min blogg, mitt liv, det här det här jag behöver skriva ut ibland.
Kommentarer
Trackback
