Ämeliää

jag vet inte vad jag gör för fel, men ibland känns det bara som att jag är ivägen och att allt bara ställer till.. och att jag bara är ett stort jävla bluff.. jag försöker vara snäll... men personer tillåter inte det... får känslan som fan ochd en växer som den... att du inte vill träffa mig, pga allt som skedde igår. ja de spårade... nu sitter jag här ensam... och det känns fan inte bra för fem öre... ! ;( jag vill ha någon som håller om mig, känner mig så dåligsom person. inte värd ett skit! :/ som person. inte värd ett skit! :/ 

jag försöker le, le mot de svåra le emot de hårda. vindarna kommer starkt emot mig, försöker kämpa emot. men tårarna tränger sig igenom, försöker hjälpa till, men behövs inte till... jag försöker le och vill finnas där... men när jag väl försöker ge en hand så blir den bara spottad på. jag orkar inte mera, förösker ställa upp och visa att jag verkligen bryr mig och att jag verkligen vill bry mig, och försöker verkligen... men jag gör bara fel i alla lägen... shit alltså...

känslorna växer inom bords. det ända jag förtjänar är en stor fet lemmen kniv i emot mitt hjärta.

mitt hjärta det slår, för att orka med en dag, mitt leende lyser för att verkligen stå emot all brand.

jag sitter nu här och tankarna/orden bara flummar om kring, behöver närhet kärlek JUST NU! ..

henrik sitter hemma, ska städa och fixa i lägenheten, och har inte tid med mig... vill inte orkar inte..

jag erbjuder mig att hjälpa honom, och sedan gå min väg... men han bara tackar nej... som bara

jag klarar mig... vi va utan varandra i 5 dagar när vi träffades igår spårade allt... och jag behöver honom.

men då klarar han inte av att ställa upp och vara med mig,. vad är problemet med mig..?

ha för de mesta känt mig som ett papper ett vitt papper.. som man ritar på... men en gång misslyckas man på det. och slänger det i papperskorgen. ha för de mesta kännt mig som ett spöke som inte syns eller behövs någon gång. och när jag väl behövs så känns det bara fel! :( HATATR HATAR HATAR !!!!!!!!!!!!!!!

Försöker le och försöker kämpa ... men det är tamefan svårt... men ingen förstår...

lever för min mor min far min bror. min faster, johanna, och Henrik... Elin, cathrine.. ! <3

vill finnas där för dem men ställer bara till äckligt med besvär....! :(

duger inte till hjälp jag ber om... duger inte som människa ... är ingen bra vän. står för det..

ingen bra flickvän... inte en bra....... person....

ska inte sitta här vid denna tumburk och skriva ner allt som ja känner alla

känslor som växer och hur ont det gör... men en dag ska jag klara mig själv.

en dag ska jag bli stark och bara skita i allt, en dag ska jag bara rycka åt axlarna

och vänta tills perosner hör av sig till mig om hjälp eller stöd.

för direkt jag säger att ja finns och vill gärna hjälpa dem, så räcker inte det ....

får alltid tilllbaka nej nej... hejdå typ... vill inte ha din hjälp känns så taskigt..

:( ! bla bla bla bla.... nej nu räcker detta !!!!!!!!!!!!!!!!!!!

FÖRSÖKER ! ! ! !