Skriver av mig ,

Jag vill berätta... Jag träffade en riktigt fin kille för inte så längesen, drygt en månad sen, han lyste och han var så fin, hade aldrig varit med om något liknande, umgicks varenda dag. och jag insåg killen fick mig och skratta må bra, han fick mig och våga vara mig själv. Det var inte många dagar sen det blev ja och han, och det var lycka , så  lycklig som han gör mig så lycklig har ingen annan fått mig att vara. Det e lycka... ! jag gillar honom så mycket så sjukt mycket, han ögon är jätte fina, och gillar hans leende ritkigt mycket också. Har en ett riktigt fint innre, som jag gillar enormt mycket.. den dagen vi blev tillsammans den dagen det blev jag och Ronny, var den 16/3.2013
och idag åkte han till skåne, för att hälsa på syster, och hans kompisar. jag ligger i min säng och förstår ingeting. allt gick så fort ! ingeting blev rätt, ett snabbt hejdå.. och jag känner mig lämnad, jag förstår inte.. jag vet att han kommer tillbaka, men ändå. allt känns bara enormt jobbigt.. :/ hans vänner vill ha honom tillbaka dit till skåne, jag förstår dem verkligen, men jag vill ha honom änu mera tillbaks men alla kommentarerna på facebook får mig och tänka om, jag vet inte häller riktigt varför.. han gillar bara kommentarerna . jag förstår att han vill dit ... jag tillåter det. men samtidigt e jag så rädd . Rädd för vadå kan ja inte placera ut riktigt, men jag känner mig totalt kall och allt känns bara jobbigt, då de ha ändå hänt lite smått och gått. ! ( ingeitng jag vill dra här på bloggen ) 
men en sak är säker. jag vill inte se, jag vill inte höra, jag vill inte tänka, det ända jag vill är det att jag vill ha Ronny tillbaka bredvid mig, vill känna varenda andetag iigen nära mig .. ! så länge vill ja bara vara för mig själv. bara sitta någonstans långt bort alldeles för mig själv.. ! 
 
Just nu e det många minnen som kommer upp, varför? jag orkar inte, alla minnen med Martin, min morbror, ååh saknar så grymt mycket, skanar min farmor ååh. :( och saknar Emelie, hon som tog hålet i min näsa. ( min vän ) .. ååh. Ingemar, gustav, fick aldrig träffa mormor och morfar, men skulle mer än gärna vilja träffat dem, och saknar även farfar.. : ( alla minnen med Eliin ståål. minnenerna med Cathrine, åh Allt kommer uppp nu, jag orkar bara inte, :( :( :( ååh... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0